Nära skjuter ingeting.
Jag skulle ju hinna med så mycket, träna så mycket, inte äta så mycket, sova mycket så att jag orkar upp på morgonen, men jag klarar inte av något av detdär, äter mycket, rör inte på mig ett skit. Hahah, så jävla hälsosam, det är alltid så att jag bestämmer mig för att ändras, men jag lyckas fan aldrig, aldrig med det.
Ena sekunden vill jag ändra mitt liv så jag blir den perfekta kvinna jag vill vara, men sen tänker jag, att om jag bara lever en gång, ska inte jag få göra lite som jag vill då? Eller? Man har sån press för att leva det perfekta livet så man kan vara nöjd när man dör, men när vet man vad som är rädd och fel?! Det gör man typ aldrig.
Ena sekunden vill jag ändra mitt liv så jag blir den perfekta kvinna jag vill vara, men sen tänker jag, att om jag bara lever en gång, ska inte jag få göra lite som jag vill då? Eller? Man har sån press för att leva det perfekta livet så man kan vara nöjd när man dör, men när vet man vad som är rädd och fel?! Det gör man typ aldrig.
Allt är knas idag så snart så kommer jag att fly
Måste släppa all ångesten.
Hur ska jag klara av det? Jag kanske håller på att bli galen. Vi har inte hållt kontakten på länge, vi har inte varit så nära som jag har velat, men jag har alltid haft ditt nummer, och vetat att du finns här, det är din plikt att finnas hos mig, för mig. du sa att du aldrig skulle lämna mig, snälla håll det löftet, jag vill ingenting hellre.
Jag kanske är egoistisk, och jag kanske överdriver, men jag är rädd, för att någon överhuvudtaget ska försvinna.
Hur många gånger har inte min mamma varit nära på att dö? Och mormors dödsångest. Varför finns det så mycket död runt om mig? Varför fortsätter jag att deppa? Varför ser jag allt det från den dåliga sidan? Varför har jag blivit sån? Jag vill inte vara sån.
Därför tänkte jag hålla allt hemligt, men jag klarade inte av det heller, nu vet både mamma och din närmaste det. Jag vet inte hur jag ska tackla allt. Jag mår så bra när jag inte är ensam, jag behöver människor. Så fort dom är där blir allt ljust igen, det är jag tacksam över.
Men över till ämnet, jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö. Ingen vill det.
Hur ska jag klara av det? Jag kanske håller på att bli galen. Vi har inte hållt kontakten på länge, vi har inte varit så nära som jag har velat, men jag har alltid haft ditt nummer, och vetat att du finns här, det är din plikt att finnas hos mig, för mig. du sa att du aldrig skulle lämna mig, snälla håll det löftet, jag vill ingenting hellre.
Jag kanske är egoistisk, och jag kanske överdriver, men jag är rädd, för att någon överhuvudtaget ska försvinna.
Hur många gånger har inte min mamma varit nära på att dö? Och mormors dödsångest. Varför finns det så mycket död runt om mig? Varför fortsätter jag att deppa? Varför ser jag allt det från den dåliga sidan? Varför har jag blivit sån? Jag vill inte vara sån.
Därför tänkte jag hålla allt hemligt, men jag klarade inte av det heller, nu vet både mamma och din närmaste det. Jag vet inte hur jag ska tackla allt. Jag mår så bra när jag inte är ensam, jag behöver människor. Så fort dom är där blir allt ljust igen, det är jag tacksam över.
Men över till ämnet, jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö. Ingen vill det.
Låt mig dricka tills det går att vara människa igen.
Tittar på när alla skapar historia, skapar liv och skriver kapitel i boken. Själv sitter jag här, och.. Sitter. Lyssnar på deppmusik, orkar inte ens gå till köket, och jag ska ju till stallet.
Baby jag är din, tills du inte längre orkar vara min.
Jag vill synas. Visa världen att jag finns. När jag dör vill jag bli ihågkommen, vem fan vill inte det. Vill att mina vänner ska tänka på mig ibland, bry sig om mig och ibland kanske visa det, jag skulle kunna kalla mig egoistisk, och jag personligen ser min själv som för självgod, men det ordet kan inte användas i meningen eftersom att nästan alla vill likadant.
Alla vill synas, alla vill att människor ska bry sig, alla vill någon gång känna att, "jag är bäst". Men går det? Klart det gör. Man måste bara anstränga sig lite, och det har inte jag gjort- Hela livet har bara handlat om att svänga förbi, inte alls har jag tänkt på att ta sig igenom en konflikt.
Alla vill synas, alla vill att människor ska bry sig, alla vill någon gång känna att, "jag är bäst". Men går det? Klart det gör. Man måste bara anstränga sig lite, och det har inte jag gjort- Hela livet har bara handlat om att svänga förbi, inte alls har jag tänkt på att ta sig igenom en konflikt.
Vi kommer aldrig här ifrån om inte nån' ringer snuten
Jag har sovit alldeles för lite under tre dagar. Det gör mig flummig och mätt. Det är ganska najs faktiskt (förutom att jag typ randomarsönder mig själv och sådär..)
Men jag mår typ asbra nu. Utom när jag börjar skaka, då börjar jag nästan alltid gråta men ALLTING GÅR MYCKET BÄTTRE DÅ OM MAN DRICKER KAFFE ELLER TE.
Jag dricker typ 4 koppar kaffe om dagen nu, hahah. DET ÄR NAJS. Har även haft ont i huvudet i två veckor nu, men jag tänker inte kolla upp det eftersom att mamma inte har tagit sina jävla prover.
HÄMND.
Men jag mår typ asbra nu. Utom när jag börjar skaka, då börjar jag nästan alltid gråta men ALLTING GÅR MYCKET BÄTTRE DÅ OM MAN DRICKER KAFFE ELLER TE.
Jag dricker typ 4 koppar kaffe om dagen nu, hahah. DET ÄR NAJS. Har även haft ont i huvudet i två veckor nu, men jag tänker inte kolla upp det eftersom att mamma inte har tagit sina jävla prover.
HÄMND.
Så jag skrattar idag.
Sitter i skolan, går igenom alla låtre jag ska kunna till nästa vecka, så naaajs med saker att göra.
Jag skulle egentingen till soc idag, men jag knullade det och stannade i skolan istället. Jag hatar fan att inte vara i skolan, man känner så .. efter. Eller något, vilket är konstigt eftersom att jag ALLTID varit efter, hahahah.
Men jag skrattar idag, kanske gråter jag sen.
Jag skulle egentingen till soc idag, men jag knullade det och stannade i skolan istället. Jag hatar fan att inte vara i skolan, man känner så .. efter. Eller något, vilket är konstigt eftersom att jag ALLTID varit efter, hahahah.
Men jag skrattar idag, kanske gråter jag sen.
Jag skulle aldrig visa dig att jag ger upp.
Jag mår bra. Tills jag inser vem jag är. Vem jag har varit, varför jag har deppat och så vidare. Men deppar inte sålänge jag är med andra. Det glädjer mig. DAMN GIRL, jag är bara sexton, jag ska inte må dåligt.
SÅ NU SKA JAG SLUTA MED DET.
SÅ NU SKA JAG SLUTA MED DET.
So when you wake me, don't break me, just wake me up slow.
Jag behöver kaos för att känna att jag lever. Jag behöver stress, läxor att göra och människor som hatar än för att man aldrig hinner träffas. Ibland var det kanske lite för mycket i mitt liv, men jag älskade det. Jag kände mig bäst, jag kände att, "nu har jag något värdefullt att säga till mina barn, för jag lever livet 100%"
Men nu, har jag typ.. Inte gjort ett skit på två jävla veckor, och det får mig att börja tänka, minnas saker jag vill inte komma ihåg. Får ångest av vissa val jag gjorde, men om stressen fanns där, skulle jag glömt det.
Jag klarar inte av det lugna livet.
Men nu, har jag typ.. Inte gjort ett skit på två jävla veckor, och det får mig att börja tänka, minnas saker jag vill inte komma ihåg. Får ångest av vissa val jag gjorde, men om stressen fanns där, skulle jag glömt det.
Jag klarar inte av det lugna livet.
