kentsdotterns

Jag stod där i regnet, ensam i en storstad.
Jag väntade, dock att jag visste att inte skulle ge resultat.
Det är så det alltid är, men trots det, finns du alltid där.
Varför ska det vara så? Känslor som jag ej förstår.

Jag är yr, kan knappt stå rakt. Kommer vara uppe i ca 30 timmar, kanske lite sömn men inte alls mycket, och det konstiga är att jag bara njuter av livet jag lever. Just nu sitter jag och dricker kaffe. Det är mysigt, saknar den där liiiilla skvetten mjölk, men jag klarar mig. Lite lätt illamående, men det är bara för att det är extremt dålig luft här inne. Egentligen, men bara egentligen, skulle jag vilja vara hemma nu. Men jag gillar att vara här, det är mysigt och hemtrevligt. Varmt som satan.

Nu är klockan 03.00 prick, och om 3 timmar ska jag åka hem, gå ut med hunden, sen möta mamma och åka till stallet, rida, åka hem, gå ut med hunden och sen sova, men inte för länge för då missar man solen, missar att bli brun och  det för INTE hända, man måste ju stila lite när man kommer hem och jag har bara fyra dagar på mig, och ni kanske inte bryr er ett skit men det gör jag. Konsekvensen kan bli att jag möter James om jag går till stranden och då måste jag vara social, vilket jag verkligen inte orkar med. Imorgon stannar jag nog hemma faktiskt. Klockan sex blir det kallare och sju är det mörkare, så då kan man sova. Då kan jag sova ut, till runt nio på morognen då jag ska ut med Voffi igen. Gud vad glad jag är att jag äntligen äger henne igen, får vara med henne. <3

Sedan MÅSTE jag fixa hembiljetten, skriva ut den. Så jag är säker på att jag får åka hem en vecka. Det är lite blandade känsolr inför detdär, kanske skulle vara skönare att åka om en vecka? Jag kan inte säga att jag har mycket att tänka på, men jag måste börja träna, och äta lite vettigare grejer. Mamma säger, HAHAH. Fan va komiskt det där lät, "mamma säger..." men iaf, mamma tvingar i mig massor av mat, men jag hinner ju inte träna bort allting! Det gör mig förbannad. GAH. Eller nja, det betyder  ju bara att hon bryr sig, och det är ju skönt. Jag är glad att jag har min mamma tillbaka, det är skönt.

Nu har jag precis druckit min sista klunk ur kaffet, det var jävligt kallt och äckligt, men vad gör man inte för lite energi? Jag brukar inte skriva sånna här blogginlägg, men jag gör det just nu bara för att jag inte har så mycket annat att göra, och det är ett bra tidsfördriv, plus att jag kan snacka ut. Men mig själv. HAHA.

Men det är skönt, känns som att mitt liv har blivit mer organiserat, och det är precis det jag har behövt. Då mår min kropp bra, min själ också för den delen. Jag antar att det var allt jag hade att säga, nu har det gått typ 30 minuter. Ibland räcker en mening och en bild, men ibland b lir allting bara ord.