Bär mig fram.
Jag fick nyss besked, och jag behöver aldrig mer gå till Årsta skolan, asså aldrig. Allting är klart och jag får plugga klart i sofia destans. Damn. Damn....
People will try.
Ett liv med Voffi är ett bra liv.
Foton på dig,
Det här är svårt att förklara
kanske inte bara en vanlig låt om min vardag
Toppar och dalar, jag gav dig mitt hjärta
bara rakt ut, hmm det är min dåliga vana
För det blir så ibland, jag vet
det tar tid och jag tror jag vet
Vad vi gjorde för fel, passionerat
men okontrollerat, ha, idioter
Och jag vill bara känna hur det känns
tänka tillbaka bara minnas vår sekvens
Våra stunder vi hade, tankar idéer
din lukt i din nacke, pussar och skrattar
åt sista gången vi delade en spliff på balkongen
satt uppe på natten
Och jag minns när jag mådde kasst
du sa jag kan dra vårt last
Det kommer funka, måste funka
nånstans där så finns vår plats
Det kommer funka, måste funka
nånstans där så finns vår plats
Den enda personen som tagit upp min tankekraft
24/7.. Baby Saudade, som en brasse sagt!
Och jag trodde jag borde va trygg
vi gör det tillsammans och hon har min rygg
Oh shit vad jag älskar dig
trots att jag knappt visste vad dom orden betydde
Och det vet jag typ inte ens idag
det gick för fort, vi vände blad
från ett sånt förhållande tar det lång tid att tända av
Det bästa sex jag haft i hela mitt liv
jag nästan jag nästan skäms över att säga det högt
ibland så, skippar vi snacket vi bara vet vad vi vill
Det kändes nästan överflödigt och använda rösten, okej
Fyfan vad sjukt att man kan känna sån passion
vi åt och drack & grät och vi skrattade och vi kom ihop
Som bästa vänner som har tagit det till nästa level
där vi bara hoppades men fick se vad som hände!
För hon var bäst, försök & överträffa det ja
För hon var bäst, försök & överträffa det ja
För hon var bäst, men kommer aldrig mer tillbaks
För hon, flyger iväg som ett pappersflygplan!
Lilla baby jag kan inte stanna kvar
jag fuckar upp ditt organiserade liv
Jag har rappat in en massa pengar
allt du vill kan du få, men ingen trygg framtid
Jag har packat mina saker,
på väg ut från vår lägenhet nu snart är den din
Skulle bara vilja krypa ner i sängen och
säga förlåt för de blev som det blir
För jag kommer som ett yrväder med ett höganäskrus runt halsen
Och vinner ditt hjärta men flyr iväg
till nästa så fort som jag anar något ansvar!
För jag fattar mycket väl att det är i mina,
det så kallade blodet i mina ådror
kommer från min pappa,
men tänker starta min familj så fort det går dåligt
Det sociala arvet får rätt igen
och det går utöver min bästa vän
Jag älskar dig, så vi kanske kanske kanske syns igen!
Här sitter jag, och gråter.
Kommer sakna verkligen allt. Min fina broder, min älskade mormor, Stockholm förfan, och alla underbara vänner. Det är ett stort steg...
I stadsdjungeln, där finns det faror överallt.
Hög puls, ligger på 97 och uppåt. Kanske inte så bra? -men vårdcentralen bryr sig inte ett skit. De tycker att jag är precis som alla andra, letar efter fel på mig och min kropp. De säger att allting handlar om stress, men med tankte på hur mycket jag INTE stressar nu kan det väl inte bero på det, eller?
Ja, jag mår bra, det gör jag, men det kanske inte är normalt att ha hög puls? ...
- Hej det är Bris.
Jag saknar dig, men jag älskar den du är. Det var bara, annorlunda då och jag har inte gått vidare, så som du har.
Hur många kakor får jag ta till kaffet?
Jag blir så trött, så jävla trött. Inte för det som händer i skolan, de är fakstikt bara komiskt. Utan jag prata om att det andra. Människor över lag. Jag säger inte att jag är bättre än någon, absolut inte, men jag förstår inte. Det är dubbla budskap, överallt. Det är så jobbgt, alla bara ändrar sig hela tiden, och när jag tänker efter så gör jag också det.
Det skulle bara vara så mycker härligare om man förstod. Jag antar att ingen gör det. Vi är ju trots allt, bara människor...
Hänger vid din grind
fml.
Jag vill vara fri, jag vill inte fängslas.
Jag har två val nu, antingen tar jag tag i mitt liv, NU. Jag har inte så jävla mycket tid på mig, eller så skiter jag i allt och du vinner över mig. Det skulle vara skönast så. Men det skulle inte vara rätt, jag är inte sån. Om vi ska tävla vet vi vem som vinner. Jag är stark när jag vill, jag är inte svag bara för att jag gråter. Och det är sant!
Egentligen vill jag bara åka nu, nu, NU. Till flygplatsen, till min hund och min mamma. Jag vill känna mig behövd, saknad, älskad. Vem vill inte det? Alla vill vara saknade. Punkt slut. Eller egentligen vill jag inte åka, jag vill vara där och komma hem. Och vara lyckig. Stanna hemma, skaffa jobb. Men ingen vet vad som händer, ellerhur? Jag kanske stannar där längre än väntat. Ingen vet.
Just nu vill jag bara, gräva ner mig. I ett hål, och komma upp igen när någon ropar mitt namn. Jag orkade verkligen inte VERKLIGEN inte med skolan. Människorna i skolan gjorde det lättare, men nu är det så hopplöst. Jag är ensam, ni har varann. Jag orkar inte med det, jag har mina vänner, men jag måste klara det här själv. Så är det alltid i slutändan, man måste klara av allt själv.
Nu vet jag inte hur jag ska göra imorgon. Fan, jag hade ju byggt upp allting, nu är allting förstört och jag måste börja om från ruta ett. Jag håller på att gå in i väggen, igen.
