Är det värt att lägga tid på våran vänskap..

Efter alla dessa år, finns det någon vän kvar? ..

Häääh, ett stycke på min nya låt, refrängen suger så jag måste skriva om den.

Det har varit ett tag då jag varit sur på allt och hatat alla. Ingenting personligt, jag har verkligen ingen aning om vad som hände, men det är iallfall över nu och det ska bli otroligt roligt imorgon.

Sen har vi min älskadeälskadeälskade häst. Jag vet seriöst inte vad jag skulle gjort utan honom, eller mina medryttare. Dom är bäst. Har så otroligt dåligt självförtroende eftersom att jag inte varit där mycket alls, han är egentligen inte värd mig, utan någon mycket mer engagerad människa, som verkligen åker ut varje dag, och även fast jag älskar Danny och ALLT ANNAT och har alltid gjort, så tär det ändå lite, att åka ut varje dag, det tar ju ändå typ 3-4-5 timmar. Det är så otroligt långt bort och det sårar mig eftersom att jag saknar honom. Men jag vet att han är i goda händer. Hela helgen.

min bästavän, du kommer alltid vara närmast mitt hjärta, även fast du kanske inte tror det, förlåt att jag inte alltid gör mitt bästa. Jag är verkligen ledsen.

du är mitt allt, du är hela min värld.

Jag vet hur du ser ut i inga kläder.

Jag fattar inte vad jag håller på med, varför jag är så hängig.
Jag vill göra så mycket, men eftersom att jag är så självupptagen går det inte för att jag är för uppe i allt som kommer att hända mig.

Eller så är problemet mina drömmar igen. Det har varit bra så länge nu, men drömmarna har kommit tillbaka.

Det är inga dåliga drömmar, absolut inte. Bara, ansträngande, Konstiga..

En annan del till att jag mår som jag mår är min prestationsångest. Skolan tar kol på mig, för jag anstränger mig nu, men betygen tar mig fortfarande inte dit jag vill.

Min prestationsångest går till en sån nivå att jag inte orkar göra ett skit.

Jag har stängt av luren nu, vill aldrig mer sätta på den, vill bara sova. Och allt annat man måste hinna med,


Det var för väldigt länge sen, men jag kan inte glömma den...

Den känslan,
när man vaknar upp och man vet att dagen kommer att bli grå. För att drömmen man drömde var den bästa man drömt, men man vaknar upp, och allting känns så verkligt men man vet att det inte har hänt, och att det förmodligen inte kommer att hända.

Jag ångrar ingenting. Det är så mycket små anledningar jag har att vara sur på, (ingenting moget dock.) Som att höra att man skulle vara perfekt om man bara hade större bröst, eller som att bli kallad för någons mamma. Ingenting stort. Men jag vet att vad jag än säger idag kommer någon om någon dag att säga "amen du gjorde ju dehär, heheheh, det var ju lite..." eller "ah, du var ju inte på så bra humör den dagen.."

Men det har ingenting med dem att göra. Det handlar bara om min dröm. Som jag inte vill prata om, eftersom det var så otroligt töntligt. OTROLIGT TÖNTIGT. Men så otroligt härligt. Jag kände hur hela jag var lycklig. Och så vaknade jag upp. I världens skönsate soffa dock. Men jag ville bara verkligen somna om. Ochfortsätta drömma. Kanske om nånting annat, spelar inte så stor roll.. Men drömma iallafall. Slippa vakna och känna att man behöver göra så mycket.

Jag har värlends finaste, underbaraste, bästa vännerna, det handlar inte om det. Dom nära finns alltid där. Och det är ingenting som saknas .. (ah, förutom en sak, men asså jag har lärt mig att leva med det.) men vissa dagar, då önskar man bara att du kom ner och bah, gav mig en kram, sen flög iväg igen.

Men min dröm handlande inte ens om det.


Förvåningen är total när jag står på åttonde våningen

man kanske ska börja blogga igen? ....

varför inte liksom?..

RSS 2.0