kentsdotterns

Jag mår så otroligt otroligt dåligt. Och det värsta är, att det bara är mitt fel. Endast.

Har svikit seriöst alla äkta vänner jag har kvar. Endast för att jag själv har mått kasst, och hur egoistiskt är inte det? Har alltid bara velat hjälpa till, men istället har jag bara gett falska förhoppningar, och lögner, trots att det inte alls var meningen. Själv hatar människor som gör sånt, och så är jag likadan? Att säga att jag är ledsen läker inga sår, men jag vill att människor ska veta att jag ångrar detta. Jag ångrar aldrig något, utan dehär. Måste bevisa att jag faktiskt inte ville såra någon, men hur gör man? Tar man avstånd? Visar man att man är där? Skickar man blommor? Snackar man om hur bra personen är?

Hur säger man att det faktiskt inte är personen, utan att det faktiskt är jag? Hur säger man att man inte har kunnat tänka utan att explodera? Hur säger man att tre timmar av mitt liv förändrade mitt liv och gjorde mig så sjukt deprimerad att jag fortfarande skakar? Hur säger man att man ville vara där mest av allt, men inte kunde för att kroppen vägrade ?

Hur är man en vän? Vill bara ligga här, dö i ångest. Samma sak som jag gjort i tre dagar nu. Blir det bra någongång?

fanmysanvafanhållerdupåmed,dugörbortdigsomfan. Förtänar inte att bli förlåten.