kentsdotterns

Har precis gått upp, har sovit till och från, funderar på att lägga mig där igen,men mina drömmar vill inte ge mig frid, utan där är jag den onde också. Där har jag gjort allt fel.

Jag vet att det jag gjorde va de bästa, för båda, men jag trodde att jag skulle kunna packa ner hästlivet en kartong i taget. Istället fick jag packa ner allt på en gång, som att dra av ett plåster. Grät hela dagen, slutade konstig nog gråta när jag såg Julia och Danny, men de började igen när jag kom hem.

Min bror förstår mig. Men idag var jag hemma från skolan, orkar inte tänka, Har sån ångest att jag ligger och svettas.

Jag trodde att jag skulle klara av att gå upp, göra ngt, min bror frågade om jag ville gå på bio, jag tackade ja, men tror inte jag orkar. Imorse fick jag 2 hatsms och 2 missade samtal. Jag ringde mamma, berättade, men hon vände på hela situationen och sa att det, trots allt var mitt fel. Då gick det för långt, la på, började gråta och somnade. Men alla var somsagt emot mig där med.

Orkar inte sova längre, orkar inte äta, försökte äta lite choklad, för att bli lite glad, men det gick inte så bra. Det är inte så att jag inte är glad, jag vill må bra, men idag klarar jag inte det. Men om någon skulle komma hit skulle jag såklart le. Jag vill inte deppa ner mig, men mitt hjärta är skadat.

Vill skriva mer, men jag är levande död. Som om jag ligger i koma med ögonen öppna.