kentsdotterns

Asså jag blir så otroligt irriterad, ledsen, orkeslös. Jag trodde liksom att ni/vi hade vuxit upp nu, att allt typ skulle vara bra och ta lika mycket plats, men så blev det liksom inte. Jag fattar typ inte ens varför jag åker hit längre. JAG FATTAR INTE VARFÖR HAN ALLTID FÅR FÖRTUR. Kan inte jag bara betyda ngt för dig? Eller iaf lika mycket som honom? Varför ska alltid vi leva och anpassa sig efter vad han vill? Jag är ju också människa? Tur att jag har Rulle här, de gör saken mycket bättre.

Men jag känner att jag inte pallar vara hemma längre, inte pallar vara här, inte pallar vara i dalarna, INTE PALLAR VARA I SKOLAN. Jag vill bara ha min egna lägenhet och sova, i min säng.

Jag älskar mitt liv, 100%, men jag bara orkar inte existera.