Kom ihåg att det aldrig är försent.

Jag visste att det skulle bli såhär. Därför är jag inte ledsen, jag är bara tom. På ord, känslor, kreativitet.

Nu sitter jag här och myser, eller nått. Fan vad det är skönt att vara ensam hemma. Nu ska jag skrika ut mina känslor som jag inte har.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0