If you smile I smile and if you cry I die.

Känns bra nu, men det känns även som att jag kommer att bli sårad. Av vad vet jag inte, jag vet bara hur jag kommer känna mig efteråt.

Har ni någongång känt att ni vill veta vilka ni är? Både för er själva och andra? Det skulle vara så mycket skönare om någon bara berättade det.

Det finns så mycket saker jag vill göra, så lite jag orkar med. Det finns så många människor jag vill vara, det känna så konstigt att hela tiden leta efter sig själv. Och det är så konstigt att efter varje gång jag sätter mig vid bloggen så blir jag så djup.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0