Hon var den första som knackade på,

Det är inte som det var då, du bah, ser mig som luft. Jag trodde inte du var sån. Jag trodde att du var sådär varm som alla säger att du är. Du var det. Men nu så är jag luft, för alla er. Det är lugnt, jag har mina vänner, jag blir bara så förvirrad. Sa inte du att du var glad över att vara min vän? Eller va det bara något du sa för att jag skulle beskydda dig? Vi får väl se hur det blir. Jag blir bara så less på det här, att det ALLTID ska hända. Fuck it.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0