So when you wake me, don't break me, just wake me up slow.
Jag behöver kaos för att känna att jag lever. Jag behöver stress, läxor att göra och människor som hatar än för att man aldrig hinner träffas. Ibland var det kanske lite för mycket i mitt liv, men jag älskade det. Jag kände mig bäst, jag kände att, "nu har jag något värdefullt att säga till mina barn, för jag lever livet 100%"
Men nu, har jag typ.. Inte gjort ett skit på två jävla veckor, och det får mig att börja tänka, minnas saker jag vill inte komma ihåg. Får ångest av vissa val jag gjorde, men om stressen fanns där, skulle jag glömt det.
Jag klarar inte av det lugna livet.
Men nu, har jag typ.. Inte gjort ett skit på två jävla veckor, och det får mig att börja tänka, minnas saker jag vill inte komma ihåg. Får ångest av vissa val jag gjorde, men om stressen fanns där, skulle jag glömt det.
Jag klarar inte av det lugna livet.
Låt mig se dig nu,
HELLO SWEDEN. Nejmen vad händer imorgon? Då blire fan hemfärd, och jag har inga planer. Asså, INGA planer. Har så mycket jag vill göra, men jag vet inte. Jag vet aldrig någonting. Det är mig grej. Sa jag att jag åker hem imorn? hahahha. Så jävla rolig humor.
Stand by me
Asså jag blir så otroligt irriterad, ledsen, orkeslös. Jag trodde liksom att ni/vi hade vuxit upp nu, att allt typ skulle vara bra och ta lika mycket plats, men så blev det liksom inte. Jag fattar typ inte ens varför jag åker hit längre. JAG FATTAR INTE VARFÖR HAN ALLTID FÅR FÖRTUR. Kan inte jag bara betyda ngt för dig? Eller iaf lika mycket som honom? Varför ska alltid vi leva och anpassa sig efter vad han vill? Jag är ju också människa? Tur att jag har Rulle här, de gör saken mycket bättre.
Men jag känner att jag inte pallar vara hemma längre, inte pallar vara här, inte pallar vara i dalarna, INTE PALLAR VARA I SKOLAN. Jag vill bara ha min egna lägenhet och sova, i min säng.
Jag älskar mitt liv, 100%, men jag bara orkar inte existera.
Men jag känner att jag inte pallar vara hemma längre, inte pallar vara här, inte pallar vara i dalarna, INTE PALLAR VARA I SKOLAN. Jag vill bara ha min egna lägenhet och sova, i min säng.
Jag älskar mitt liv, 100%, men jag bara orkar inte existera.
Lägger på en klassiker.
Sitter här i mörkret, medans mamma lagar pannkakor, och Rulle skriver rap. Jag älskar Barcelona, men jag känner mig verkligen inte hemma här. Men jag ska inte klaga. Så jag ska försöka.
where are you, I thought you were better then that dog.
Det är som vanligt, väldigt mycket jag måste göra. Men jag orkar verkligen inte. Så mycket plugg, som jag bara kastar bort. Sen får jag ångest för att jag inte har gjort mitt bästa. Eller, det gör jag ju, när jag väl kommer igång. Och jag får ju E och högre på allt jag gör.
Får panik för mina skulder. Vad hände liksom? Jag hatar pengar.
Får panik för mina skulder. Vad hände liksom? Jag hatar pengar.
Bild från imorse. Så ego som jag är. HÄÄÄH.
Känner mig ensamast i världen, men ändå mer älskad än någonsin.
Kom ihåg att det aldrig är försent.
Jag visste att det skulle bli såhär. Därför är jag inte ledsen, jag är bara tom. På ord, känslor, kreativitet.
Nu sitter jag här och myser, eller nått. Fan vad det är skönt att vara ensam hemma. Nu ska jag skrika ut mina känslor som jag inte har.
Nu sitter jag här och myser, eller nått. Fan vad det är skönt att vara ensam hemma. Nu ska jag skrika ut mina känslor som jag inte har.
If you smile I smile and if you cry I die.
Känns bra nu, men det känns även som att jag kommer att bli sårad. Av vad vet jag inte, jag vet bara hur jag kommer känna mig efteråt.
Har ni någongång känt att ni vill veta vilka ni är? Både för er själva och andra? Det skulle vara så mycket skönare om någon bara berättade det.
Det finns så mycket saker jag vill göra, så lite jag orkar med. Det finns så många människor jag vill vara, det känna så konstigt att hela tiden leta efter sig själv. Och det är så konstigt att efter varje gång jag sätter mig vid bloggen så blir jag så djup.
Har ni någongång känt att ni vill veta vilka ni är? Både för er själva och andra? Det skulle vara så mycket skönare om någon bara berättade det.
Det finns så mycket saker jag vill göra, så lite jag orkar med. Det finns så många människor jag vill vara, det känna så konstigt att hela tiden leta efter sig själv. Och det är så konstigt att efter varje gång jag sätter mig vid bloggen så blir jag så djup.
Vi är inte släkt men vi delar samma blod.
Idag känner jag mig typ, duktig? Nej, jag känner mig bara pluggig. Har pluggat hela jävla dagen, och det visade sig ju att det gick vägen, eftersom att jag fick E på matten. yeeey.
Känns som att jag vill skriva så mycket musik, men verkligen inte har nån kreativitet, precis som med detta jävla blogginlägg.
Känner att allt jag behöver göra i livet är att sjunga. Jag har inga andra behov, och vet ni en sak? Jag skiter i om det låter sämst.
Känns som att jag vill skriva så mycket musik, men verkligen inte har nån kreativitet, precis som med detta jävla blogginlägg.
Känner att allt jag behöver göra i livet är att sjunga. Jag har inga andra behov, och vet ni en sak? Jag skiter i om det låter sämst.
Det är allt jag fucking gör.
Idag är en sån där dag då man inte orkar göra ett skit. Känner mig febrig som fan. Kan ju vara för att jag hade feber igår, häääääh.
Jag har kommit underfunn med att jag inte gillar landet så mycket, dalarna en helg räcker. Sen vill jag hem till min fina stad. Jag älskar min stad.
Jag har kommit underfunn med att jag inte gillar landet så mycket, dalarna en helg räcker. Sen vill jag hem till min fina stad. Jag älskar min stad.
Everybody's gonna get drunk as fuck.
åh. Nu är jag lycklig!
Lycklig för att jag har världens finaste familj och vänner. Och då räknas även dom där "Vi är inte släktrelaterade men vi pumpar samma blod" like family.
Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dom. Allvarligt talat. Ni vet att man kan få en sån där mofinkick när man mår bra? Det har jag fan fått hela dagen, pågrund av dom fina varelserna som finns runt omkring mig. Vissa av er säger att jag är bäst, men det är klart, när man blir som man umgås! <3
Lycklig för att jag har världens finaste familj och vänner. Och då räknas även dom där "Vi är inte släktrelaterade men vi pumpar samma blod" like family.
Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dom. Allvarligt talat. Ni vet att man kan få en sån där mofinkick när man mår bra? Det har jag fan fått hela dagen, pågrund av dom fina varelserna som finns runt omkring mig. Vissa av er säger att jag är bäst, men det är klart, när man blir som man umgås! <3
I can run but I can't hide..
Hade inte kunnat må bättre nu, trots att jag ska till socialen imorgon.
Jag har världens finaste häst, utan tvekan, och jag har verkligen de bästa medryttarna! Julia har hjälpt mig så mycket, vet inte riktigt hur jag ska kunna gottgöra det.
Sen har jag verkligen världens finaste vänner. Idag är jag lycklig, hoppas att det håller i sig.
Jag har världens finaste häst, utan tvekan, och jag har verkligen de bästa medryttarna! Julia har hjälpt mig så mycket, vet inte riktigt hur jag ska kunna gottgöra det.
Sen har jag verkligen världens finaste vänner. Idag är jag lycklig, hoppas att det håller i sig.
läläläääää
Visste ni att jag har börjat träna? Like, FO REAL. Joggar typ varje dag nu, och jag mår så sjukt bra av det att det är gaaaalet. Så nu är det bara styrketräningen kvar, vilket jag får lite grann av i stallet, men jag ska börja styrketräna 2-3 ggr i veckan. likeaboss.
och ja, jag är cp.
och ja, jag är cp.
Är det värt att lägga tid på våran vänskap..
Efter alla dessa år, finns det någon vän kvar? ..
Häääh, ett stycke på min nya låt, refrängen suger så jag måste skriva om den.
Det har varit ett tag då jag varit sur på allt och hatat alla. Ingenting personligt, jag har verkligen ingen aning om vad som hände, men det är iallfall över nu och det ska bli otroligt roligt imorgon.
Sen har vi min älskadeälskadeälskade häst. Jag vet seriöst inte vad jag skulle gjort utan honom, eller mina medryttare. Dom är bäst. Har så otroligt dåligt självförtroende eftersom att jag inte varit där mycket alls, han är egentligen inte värd mig, utan någon mycket mer engagerad människa, som verkligen åker ut varje dag, och även fast jag älskar Danny och ALLT ANNAT och har alltid gjort, så tär det ändå lite, att åka ut varje dag, det tar ju ändå typ 3-4-5 timmar. Det är så otroligt långt bort och det sårar mig eftersom att jag saknar honom. Men jag vet att han är i goda händer. Hela helgen.
min bästavän, du kommer alltid vara närmast mitt hjärta, även fast du kanske inte tror det, förlåt att jag inte alltid gör mitt bästa. Jag är verkligen ledsen.
du är mitt allt, du är hela min värld.
Häääh, ett stycke på min nya låt, refrängen suger så jag måste skriva om den.
Det har varit ett tag då jag varit sur på allt och hatat alla. Ingenting personligt, jag har verkligen ingen aning om vad som hände, men det är iallfall över nu och det ska bli otroligt roligt imorgon.
Sen har vi min älskadeälskadeälskade häst. Jag vet seriöst inte vad jag skulle gjort utan honom, eller mina medryttare. Dom är bäst. Har så otroligt dåligt självförtroende eftersom att jag inte varit där mycket alls, han är egentligen inte värd mig, utan någon mycket mer engagerad människa, som verkligen åker ut varje dag, och även fast jag älskar Danny och ALLT ANNAT och har alltid gjort, så tär det ändå lite, att åka ut varje dag, det tar ju ändå typ 3-4-5 timmar. Det är så otroligt långt bort och det sårar mig eftersom att jag saknar honom. Men jag vet att han är i goda händer. Hela helgen.
min bästavän, du kommer alltid vara närmast mitt hjärta, även fast du kanske inte tror det, förlåt att jag inte alltid gör mitt bästa. Jag är verkligen ledsen.
du är mitt allt, du är hela min värld.
Jag vet hur du ser ut i inga kläder.
Jag fattar inte vad jag håller på med, varför jag är så hängig.
Jag vill göra så mycket, men eftersom att jag är så självupptagen går det inte för att jag är för uppe i allt som kommer att hända mig.
Eller så är problemet mina drömmar igen. Det har varit bra så länge nu, men drömmarna har kommit tillbaka.
Det är inga dåliga drömmar, absolut inte. Bara, ansträngande, Konstiga..
En annan del till att jag mår som jag mår är min prestationsångest. Skolan tar kol på mig, för jag anstränger mig nu, men betygen tar mig fortfarande inte dit jag vill.
Min prestationsångest går till en sån nivå att jag inte orkar göra ett skit.
Jag har stängt av luren nu, vill aldrig mer sätta på den, vill bara sova. Och allt annat man måste hinna med,
Jag vill göra så mycket, men eftersom att jag är så självupptagen går det inte för att jag är för uppe i allt som kommer att hända mig.
Eller så är problemet mina drömmar igen. Det har varit bra så länge nu, men drömmarna har kommit tillbaka.
Det är inga dåliga drömmar, absolut inte. Bara, ansträngande, Konstiga..
En annan del till att jag mår som jag mår är min prestationsångest. Skolan tar kol på mig, för jag anstränger mig nu, men betygen tar mig fortfarande inte dit jag vill.
Min prestationsångest går till en sån nivå att jag inte orkar göra ett skit.
Jag har stängt av luren nu, vill aldrig mer sätta på den, vill bara sova. Och allt annat man måste hinna med,
Det var för väldigt länge sen, men jag kan inte glömma den...
Den känslan,
när man vaknar upp och man vet att dagen kommer att bli grå. För att drömmen man drömde var den bästa man drömt, men man vaknar upp, och allting känns så verkligt men man vet att det inte har hänt, och att det förmodligen inte kommer att hända.
Jag ångrar ingenting. Det är så mycket små anledningar jag har att vara sur på, (ingenting moget dock.) Som att höra att man skulle vara perfekt om man bara hade större bröst, eller som att bli kallad för någons mamma. Ingenting stort. Men jag vet att vad jag än säger idag kommer någon om någon dag att säga "amen du gjorde ju dehär, heheheh, det var ju lite..." eller "ah, du var ju inte på så bra humör den dagen.."
Men det har ingenting med dem att göra. Det handlar bara om min dröm. Som jag inte vill prata om, eftersom det var så otroligt töntligt. OTROLIGT TÖNTIGT. Men så otroligt härligt. Jag kände hur hela jag var lycklig. Och så vaknade jag upp. I världens skönsate soffa dock. Men jag ville bara verkligen somna om. Ochfortsätta drömma. Kanske om nånting annat, spelar inte så stor roll.. Men drömma iallafall. Slippa vakna och känna att man behöver göra så mycket.
Jag har värlends finaste, underbaraste, bästa vännerna, det handlar inte om det. Dom nära finns alltid där. Och det är ingenting som saknas .. (ah, förutom en sak, men asså jag har lärt mig att leva med det.) men vissa dagar, då önskar man bara att du kom ner och bah, gav mig en kram, sen flög iväg igen.
Men min dröm handlande inte ens om det.
när man vaknar upp och man vet att dagen kommer att bli grå. För att drömmen man drömde var den bästa man drömt, men man vaknar upp, och allting känns så verkligt men man vet att det inte har hänt, och att det förmodligen inte kommer att hända.
Jag ångrar ingenting. Det är så mycket små anledningar jag har att vara sur på, (ingenting moget dock.) Som att höra att man skulle vara perfekt om man bara hade större bröst, eller som att bli kallad för någons mamma. Ingenting stort. Men jag vet att vad jag än säger idag kommer någon om någon dag att säga "amen du gjorde ju dehär, heheheh, det var ju lite..." eller "ah, du var ju inte på så bra humör den dagen.."
Men det har ingenting med dem att göra. Det handlar bara om min dröm. Som jag inte vill prata om, eftersom det var så otroligt töntligt. OTROLIGT TÖNTIGT. Men så otroligt härligt. Jag kände hur hela jag var lycklig. Och så vaknade jag upp. I världens skönsate soffa dock. Men jag ville bara verkligen somna om. Ochfortsätta drömma. Kanske om nånting annat, spelar inte så stor roll.. Men drömma iallafall. Slippa vakna och känna att man behöver göra så mycket.
Jag har värlends finaste, underbaraste, bästa vännerna, det handlar inte om det. Dom nära finns alltid där. Och det är ingenting som saknas .. (ah, förutom en sak, men asså jag har lärt mig att leva med det.) men vissa dagar, då önskar man bara att du kom ner och bah, gav mig en kram, sen flög iväg igen.
Men min dröm handlande inte ens om det.
Förvåningen är total när jag står på åttonde våningen
man kanske ska börja blogga igen? ....
varför inte liksom?..
varför inte liksom?..
Om jag ska dö, och ja, det ska jag nångång, d ska jag dö till min favoritsång.
Jag är rädd för mig själv.
Skrattar hela vägen till banken om jag ska råna den.
Nu har jag lite panik. Inte långt kvar alls till jag ska hem, fan vad jag kommer saknar Voffi och min mamma...
Jag är clean som jag duschat i typ flera dar.
Hur skulle det vara utan dig?
Du och jag, vi kommer finna varandra en dag.
Jag är så hungrig att jag typ dör. Ändå har jag ätit som en KO idag.
Frukost - två mackor med nutella. (Dock dom där äckliga jävla kanterna som ingen vill ha...)
Lunch - två minimackor med ost och skinka med VITT JÄVLA NYBAKAT BRÖD
Mellanmål - en liten påse godis.
JAG ÄR SÅ JÄVLA NYTTIG. Och om en och en halv timme ska jag äta kebab. Jag har fan inte ätit så onyttigt på väldigt VÄLDIGT länge. Brukar (eller... har levt iaf två månader) på bara grönsaker och kött, ibland potatis eller ris. Har inte ätit lösgodis eller druckit läsk (det har hänt, men typ 2 ggr....) på två jävla månader. Min mage tackar mig genom att bli plattare. Inte helt platt dock än. Jag måste träna mera. Jogga på stranden, situps, vad som helst. Mitt mål är iaf att bli plattare. INTE lättare, bara.. som sagt, plattare. Det är snyggt, men inte för smal, jag passar inte i det. MEN JAG HATAR MIN PUTMAGE. Det är fan inte sexigt, inte alls, UHUH. (uttalas ÖÖUH ÖÖUH)
Och jag skiter i vad alla andra tycker om den punkten , det är bara det att JAG personligen vill bli lite plattare....
Nu dricker jag jävligt mycket vatten för att glömma min hunger. Det är iaf skönt att atten finns, men DIREKT efter att man har tagit 2 klunkar blir man hungrig igen, och jag får inte dricka för mycket för då blir jag mätt på ett konstigt sätt och mår bara dåligt när jag ska äta middag!!! Kommer dock äta middag vid, halv 10, kommer få maten kanske... halv 11? och vi har inga små pengar så jag kan köpa godis ur atomaten, men det är väl tur det, då hade jag ju bara äta choklad. Och blivit oplatt.
och nu sitter jag här och skriver onödig info BARA FÖR ATT JAG ÄR HUNGRIG.
