kentsdotterns

Den känslan,
när man vaknar upp och man vet att dagen kommer att bli grå. För att drömmen man drömde var den bästa man drömt, men man vaknar upp, och allting känns så verkligt men man vet att det inte har hänt, och att det förmodligen inte kommer att hända.

Jag ångrar ingenting. Det är så mycket små anledningar jag har att vara sur på, (ingenting moget dock.) Som att höra att man skulle vara perfekt om man bara hade större bröst, eller som att bli kallad för någons mamma. Ingenting stort. Men jag vet att vad jag än säger idag kommer någon om någon dag att säga "amen du gjorde ju dehär, heheheh, det var ju lite..." eller "ah, du var ju inte på så bra humör den dagen.."

Men det har ingenting med dem att göra. Det handlar bara om min dröm. Som jag inte vill prata om, eftersom det var så otroligt töntligt. OTROLIGT TÖNTIGT. Men så otroligt härligt. Jag kände hur hela jag var lycklig. Och så vaknade jag upp. I världens skönsate soffa dock. Men jag ville bara verkligen somna om. Ochfortsätta drömma. Kanske om nånting annat, spelar inte så stor roll.. Men drömma iallafall. Slippa vakna och känna att man behöver göra så mycket.

Jag har värlends finaste, underbaraste, bästa vännerna, det handlar inte om det. Dom nära finns alltid där. Och det är ingenting som saknas .. (ah, förutom en sak, men asså jag har lärt mig att leva med det.) men vissa dagar, då önskar man bara att du kom ner och bah, gav mig en kram, sen flög iväg igen.

Men min dröm handlande inte ens om det.