kentsdotterns

Jag är så trött, trött på att vara kvinna. Trött på att människor är dumma i huvudet.

 

Är hos min mormor, älskar henne över allt annat, men varje gång jag är här, hör jag hur missnöjd hon är med mig, för mina finnar. Visst, jag är också trött på dom, önskar att dom skulle försvinna, men hon känner så mycket mer. Hon skäms över dom, ser det som en sjukdom eller någon slags demon. Det är klart att man då får större komplex, när man hör att "Ja, du måste börja ta hand om ditt ansikte!" "Har dina verkligen såhär mycket finnar" "ja, det är ju synd att du har dina finnar, annars skulle du vara snygg" Kan man inte vara snygg med finnar? Är det ens någon som bryr sig? Om man bryr sig är man väll ingen riiktig vän? 

 

En annan sak jag också blir så sjukt trött på är att höra att man alltid måste gå ner i vikt. Samtidigt som man inte får träna, bara ibland, och man får absolut inte säga nej till godsaker, för då är man otacksam, och det är pinsamt. Hur gör man? Man får inte vara för smal heller, för det är tydligen fult. Visst, jag kan tänka mig att tappa fem kilo till, men jag vill skaffa muskler istället, bli stark. Inte vara någon jävla spagetthi, Och visst, när någon kompis, eller random påstår att man är tjock, eller ful, eller äcklig av någon annan anledning så skiter jag i det, fullständigt, klart att man blir påverkad, men det går över snabbt. Men när det är ens familj som säger allt detta, det gör så ont. Man vill bara vara perfekt. Familjen vill ju bara att man ska vara finast i världen, men jag kan tyvärr inte vara det, och det sårar mig.